Strandskyddsreglerna efter den 1 juli 2009

Strandskyddet och utvecklingen av landsbygden

Våra stränder har stor betydelse för både människor, djur och växter.

För människor är strandmiljöer en källa till naturupplevelser och avkoppling.

Tillgängliga stränder ger också möjlighet att utöva friluftsliv. Stränderna är artrika miljöer och många fiskarter använder grunda bottnar som matförråd och uppväxtplats för yngel.
 
Syftet med strandskyddet är att stränderna i dag och i framtiden ska vara tillgängliga för friluftslivet. Syftet är också att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet, både på land och i vatten.

I Sverige har stränderna haft ett unikt skydd sedan 1950-talet och tack vare detta är stränderna på många håll tillgängliga för allmänheten. Strandskyddsbestämmelserna gäller vid alla kuster, sjöar och vattendrag oavsett storlek. Det skyddade området är normalt100 meterfrån strandkanten såväl på land som i vattenområdet. Vid hav, insjöar och vattendrag råder ett generellt förbud att inom100 meterfrån strandlinjen uppföra nya byggnader och vidta andra åtgärder som kan motverka strandskyddets syften.

Lokalt inflytande

Från den 1 juli 2009 gäller nya regler för strandskydd.

Reglerna har ändrats i miljöbalken och i plan- och bygglagen. Lagändringarna har stor betydelse för kommunerna och syftet är ökat regionalt och lokalt inflytande i strandskyddsfrågor.

Utgångspunkten för de nya strandskyddsreglerna är ett fortsatt generellt strandskydd i hela landet men strandskyddet har differentierats utifrån lokala och regionala förutsättningar

De mest skyddsvärda områdena med högt exploateringstryck får ett förstärkt skydd. Samtidigt införs regler som gör det möjligt för kommuner med liten befolkningsmängd och långa obebodda stränder att utnyttja vissa strandnära lägen. Ansvaret för prövning av strandskyddsdispenser och för tillsyn över strandskyddet läggs i huvudsak på kommunerna.

De viktigaste nyheterna är att kommunerna får ansvar för att besluta om dispenser och upphävande av strandskydd i detaljplaner. Om det finns särskilda skäl får kommunen i det enskilda fallet ge dispens från de förbud som annars gäller inom strandskyddsområden. Vad som är särskilda skäl regleras i miljöbalken. En dispens ska alltid vara förenlig med strandskyddets syften. Vid varje beslut om dispens eller upphävande ska lämnas en fri passage för allmänheten. 

Länsstyrelserna ska bevaka strandskyddsintresset vid kommunal planläggning. Länsstyrelsen kan överpröva kommunala dispenser och upphävande av strandskydd i detaljplaner.